Inledning

När du handlar mineraltillskott i vanliga butiker möts du ofta av generiska tabletter där huvudingrediensen är magnesiumoxid eller zinksulfat. Dessa råvaror är billiga att producera och tar liten plats i kapseln, men de har en gemensam nackdel: deras förmåga att passera genom tarmväggen och tas upp av kroppen är starkt begränsad. För många leder dessa former dessutom till onödiga magbesvär.

Vikten av rätt bindning

Kelatering innebär att mineralatomen binds till en aminosyra, till exempel glycin. Denna struktur skyddar mineralet från att reagera med fytinsyra och andra ämnen i maten som annars hämmar upptaget. När mineralet är bundet till en aminosyra transporteras det via kroppens vanliga peptidkanaler i stället för att konkurrera om metalltransportörerna.

• Magnesiumbisglycinat: Två glycinmolekyler skyddar magnesiumet, vilket ger maximal absorption och är mycket skonsamt för känsliga magar.
• Zinkpikolinat: Pikolinsyran bildar ett stabilt komplex som kroppen enkelt kan tillgodogöra sig.
• Fri från bindemedel: Utan magnesiumstearat eller talk slipper magen bryta ner onödiga tillsatser.

Vanliga misstag vid val av tillskott

Ett klassiskt misstag är att endast titta på den totala mängden elementärt mineral på framsidan av burken utan att granska ingredienslistan på baksidan. Tvåhundra milligram oxid ger i praktiken kroppen betydligt mindre användbart mineral än hundra milligram rent bisglycinat. Att välja rätt form ger en mer förutsägbar effekt och skonar matsmältningssystemet.

Våra rekommendationer

Granska alltid den finstilta förteckningen. Säkerställ att kapselskalet är tillverkat av vegetabilisk cellulosa och att förpackningen skyddar innehållet mot fukt och UV-strålning.